Min första vuxenbok, utgiven 1989..


Omslag: Inger Rydén


Dagsmeja är en bok för alla sinnen, den ger en varmhjärtad skildring av ett händelseförlopp som skulle kunna ha hänt. Dagbladet


Med ömsint varsamhet och sparsam men effektiv användning av dialektala uttryck fångar han atmosfären över både geografiska och själsliga landskap. Skånska Dagbladet


En starkt engagerande roman. Btj

Dagsmeja är en liten romanpärla som sprider inre värme, när vinterkylan tränger på inifrån. Nerikes Allehanda.


Bo Holmberg har alltså skrivit en utmärkt roman. Det ska bli intressant att se vad han i fortsättningen gör av sin förmåga till snabba personporträtt. Värmlands folkblad

(hämtat från nätet)


Efteråt gick han upp ensam, gick barfota i dagen ner mot ängen. Hässjorna stod uppradade. Han förde handen in i höet, försiktigt som inunder Ingegärds linne, och mot troerna.

Det var torrt, höet. Bara några troer hade knäckts av tyngden och där fanns fukten, men det mesta var kruttorrt. Det rök om hans arm när han trängde in den i hässjan.

Han skuggade ögonen med handen och tittade upp mot himlen och solen.

Det bådade gott arbetsväder.

Daggen mot fötterna. Tungt klev han i sin jord, kände det stubbade gräset mot sina fotsulor. Han sträckte på sig, gäspade och höll ut sina armar som ville han omfamna gården, lagården, vagnslidret och ängarna runtom.

I köket var kaffet klart. Ingegärd hade ställt fram hans kopp och när hon slog i, la han sin hand på hennes höft.

- Det är kruttorrt, idag börjar vi.

Han drack kaffe på fat, blåste med sockerbit i mun. Hon satt med en vit handduk om huvudet mitt emot.

Morgnarna var likadana.

Det var kaffet, en kort, samlande stund för att driva sömnen ur ögonen innan lagården.


Ur romanen "Dagsmeja" av Bo R Holmberg, 1989.

Det här är en så vacker och för mig välkänd beskrivning av småbrukarnas liv då höet var hässjat och hade torkat några dagar, så jag kan inte låta bli att förmedla den.